Tänka sig
Tänk hur mycket minnen man har igentligen. Funderade över detta nyss. Vad mycket sjuka saker man gjort i sina dagar. Under funderingarna kom jag fram till att jag verkligen längtar efter sommaren. Speciellt då till vecka 28, då första festivalen är. Och då även den största ! Tänka sig hur roligt man har haft i vimmerby.
Sommaren som var är ju klart roligaste minnet Fridas stol som rasa ihop. Den gav mycket skratt, stackars killar som satt i den. Dock inte samtidigt då. Frida "lagade" stolen mellan. Sen var det mycket trevligt att Stefan, eklund och Finnen hade med sig skinnsoffan. Tur man är liten å alltid får plats, nästan iaf. Och inte att glömma Danne, partyvännen nummer 1 i vimmerby. Om man bortser från Frida och Camilla då.
Sommaren -05, roligast då var helt klart när lilla micke och jag var ute å vandrade lite sent på kvällen. Så möter vi en dyngrak Zandra. Frågar lite snällt var hon hållit hus hela kvällen, men hon har innnngen aning ! Följde då med henne en bit på väg mot hennes boende. För hon va trött och ville sova. Men sen klara hon sig själv sista 200 meterna. Dagen efter tala hon om att hon hade knallat förbi husbilen och till slut hamnas hos grannen som snällt ville bjuda henne på lite mer att dricka.
Sommaren -04, första semesterracet med Frida ! Vi har dock preskriberat de "roliga" händelserna detta år. Men nått måste väl sägas om detta år. En väldigt aprak smula på torsdagen, som absolut ville lägga sig för att sova efter att ha mått lite dåligt en stund. Precis brevid något hemskt på marken. Men Frida snäll som hon är tala om att jag inte kunde ligga där, å vips ! 2 minuter senare va man på benen piggare än någonsin. Stackars henne å ta hand om mig den kvällen. Regnade hemskt mycket detta år (som nästan alla). På väg hem på söndagen hade jag endast ett par kortbrallor som inte va dyngsura, å tävlingsskona. Pappsen undrade då var jag fått mitt gigantiska blåmärke som täckte nästan hela mitt högra knä. Sen vart han nog lite orolig när min kommentar var "Vilket blåmärke !" Senare när vi stannade för att äta var det några trevliga prickar som börja gapa på mig så fort vi kom ut ur bilen. Å käre far fråga snällt vilka d var, då han fick ännu bra svar. "Jag har aldrig sett dom förrut !"
Skulle kunna sitta här hur länge som helst ! Men jag väljer nog att avsluta där.
Sommaren som var är ju klart roligaste minnet Fridas stol som rasa ihop. Den gav mycket skratt, stackars killar som satt i den. Dock inte samtidigt då. Frida "lagade" stolen mellan. Sen var det mycket trevligt att Stefan, eklund och Finnen hade med sig skinnsoffan. Tur man är liten å alltid får plats, nästan iaf. Och inte att glömma Danne, partyvännen nummer 1 i vimmerby. Om man bortser från Frida och Camilla då.
Sommaren -05, roligast då var helt klart när lilla micke och jag var ute å vandrade lite sent på kvällen. Så möter vi en dyngrak Zandra. Frågar lite snällt var hon hållit hus hela kvällen, men hon har innnngen aning ! Följde då med henne en bit på väg mot hennes boende. För hon va trött och ville sova. Men sen klara hon sig själv sista 200 meterna. Dagen efter tala hon om att hon hade knallat förbi husbilen och till slut hamnas hos grannen som snällt ville bjuda henne på lite mer att dricka.
Sommaren -04, första semesterracet med Frida ! Vi har dock preskriberat de "roliga" händelserna detta år. Men nått måste väl sägas om detta år. En väldigt aprak smula på torsdagen, som absolut ville lägga sig för att sova efter att ha mått lite dåligt en stund. Precis brevid något hemskt på marken. Men Frida snäll som hon är tala om att jag inte kunde ligga där, å vips ! 2 minuter senare va man på benen piggare än någonsin. Stackars henne å ta hand om mig den kvällen. Regnade hemskt mycket detta år (som nästan alla). På väg hem på söndagen hade jag endast ett par kortbrallor som inte va dyngsura, å tävlingsskona. Pappsen undrade då var jag fått mitt gigantiska blåmärke som täckte nästan hela mitt högra knä. Sen vart han nog lite orolig när min kommentar var "Vilket blåmärke !" Senare när vi stannade för att äta var det några trevliga prickar som börja gapa på mig så fort vi kom ut ur bilen. Å käre far fråga snällt vilka d var, då han fick ännu bra svar. "Jag har aldrig sett dom förrut !"
Skulle kunna sitta här hur länge som helst ! Men jag väljer nog att avsluta där.
Kommentarer
Trackback